Renovering av AH-IV-S i Tjeckien

Vagnen hade stått utomhus i åtminstone 20 år, och den utvändiga finishen lämnade kanske en del i övrigt att önska, men den var förvånansvärt komplett, och mycket av de känsliga tunnplåtsdetaljerna i inredningen hade förvarats inomhus och var mycket väl bevarade.
Tjeckerna tog emot vagnen med en entusiasm som vi inte ens kunnat föreställa oss, och den fick nog inte stå länge innan de satte igång med renoveringen.

Vi har hittills hjälpt till genom att fotodokumentera och beskriva renoveringsobjektet och P10:s vagn som vi renoverat (nr 146). Den var ju dessutom nere på plats och blev grundligt fotograferad av tjeckerna.

Varje steg i processen dokumenteras noggrant. Man vet aldrig vilken information som senare kan komma att vara kritisk och det gäller att vara metodisk.

Detta är ingen stor vagn, men den är tekniskt komplicerad och innehåller förbluffande mycket delar.

Bilden till vänster visar vagnen rakt uppifrån, med fronten nedåt i bild. Förarens plats är till vänster i bilden, ungefär mitt för växellådan. Längst bak i vagnen sitter motorn (med ventilkåpan avlyft) och framför den växellådan. Från växellådan går drivaxeln i mitten fram till styrväxeln. På var sida om den sitter styrbromsarna och från dem går en drivaxel ut till varje sidas drivhjul.
Till höger om motorn står kylaren, och till vänster i bild längst bak ser man huvudbränsletanken.

Motor och växellåda demonteras från vagnen. Motorn är en 6-cylindrig toppventilmotor med torrsumpssmörjning, tillverkad av Volvo. Växellådan är en s.k. förväljarlåda typ Praga-Wilson. I modernt tal benämns ofta en sådan som "halvautomat". Man (för)väljer växel med ett reglage som sitter på lådan, men själva växlingen sker först när man trampar ner och släpper upp växlingspedalen. Om man planerar sin körning och väljer nästa växel i förväg går alltså själva växlingen mycket snabbt och smidigt. Någon koppling i klassisk mening finns inte, utan den mjuka inkopplingen av nästa växel sker i själva växellådan.

Betänk att detta är en konstruktion från mitten av trettiotalet - tekniskt sett ligger den miltals före alla osynkroniserade växellådor som kräver många timmar av förarträning för att bemästra. Den här är t.o.m. lättare att växla än en modern bil med manuell låda.

Till höger syns vagnen efter motorlyft. Kylaren står kvar på sin plats till höger i bild. Till vänster i bild syns tydligt hela huvudbränsletanken. Reservbränsletanken sitter bakom kylaren.

Vagnens kylning är en intrikat historia som kräver att alla plåtar är på plats och att det är någorlunda tätt i skarvarna för att det skall fungera. Kylfläkten suger luft bl.a. från stridsrummet, vilket ventilerar bort gaser, men också gör det ganska kallt på vintern.

Till vänster står det avlyfta tornet med tornluckan uppfälld. Mantlarna till de två kulsprutorna (som var vagnens enda beväpning) syns till vänster i bild. De runda luckorna som är uppfällda på var sida av tornet var till för att man skulle kunna försvara sig mot fiender som kom riktigt nära - tanken var att då sticka ut en pistol genom luckan och skjuta.

I kupolen på tornluckan skall det sitta en lädervaddering (bortplockad i bild), för här skulle vagnchefen ha huvudet(!). Kupolen går att rotera, oberoende av tornet. Den är dock ungefär så tung som man kan tänka sig, så med modern ergonomi med i bilden vore detta knappast en tänkbar lösning i dag.

Parallellt med "grovjobbet" på själva vagnen är det förstås många timmars arbete med att gå igenom och renovera alla de små detaljerna som hör till:

Ovan visar den vänstra bilden de demonterade pistolluckorna, och den högra några av de delar som ingår i tornfronten och vapenvaggan.

Nu är banden borttagna, och kvar i vagnen syns styrväxeln och kylaren. Notera det cirkulära hålet i bakpansaret där fläkten normalt sitter. Antennfästet sitter också kvar ännu (en cylinder med konisk nederdel till höger i bild).

Det som inte syns i bild är alla de lådor, hyllor och pallar med demonterade delar som det gäller att ha full kontroll på, och som också dokumenteras minutiöst.

Det var verkligen inspirerande att få en omgång nya bilder från Prag. Det var ju ett tag sedan sist, precis som alla andra lider de brist på det där som vi alla önskar oss mest av allt - tid och pengar.
Varsågod och njut av de fina bilderna som i stort sett talar för sig själva!

Drivhjulsaxeln syns närmast i bild, och bakom den bärhjulsupphängningarna. Antennfästet sitter fortfarande kvar (cylindern med konisk nederdel och blank topp). I bakgrunden ser man några ritningskopior som vi lämnade, tillsammans med bilder från vår renovering.
Inuti vagnen ser man nu tydligt de fyra motorfästena. Framför dem ser man två mindre växellådsstöd (cylindriska).

Parallellt med arbetet på chassiet är det förstås hur mycket jobb som helst på de demonterade delarna för att få dem i nyskick.

Nu ser man tydligt att "vändpunkten" - alltså då man slutar att ta isär och istället börjar att sätta ihop - med god marginal passeras under den tid som dessa bilder har tagits. Skrovets blästring och målning utgör grunden för att sätta ihop vagnen.

Som i så många andra veteranfordonsprojekt är man helt beroende av gamla skrotobjekt för tillgång till reservdelar, det är ju inte något som man kan handla över disk precis.

Många delar utgör en utmaning var och en för sig, det gäller inte minst styrväxeln, som ju är en kritisk del i vagnens transmission.