Visas i muséet
Infanterikanonvagn (IKV) 91
Som ersättare för infanteribrigadernas pansarvärnsfordon projekterades på 1960-talet en infanterikanonvagn som skulle ha terrängframkomlighet motsvarande Bandvagn 202 och som dessutom skulle kunna simma utan hjälpmedel. Det senare ställde krav på stor volym och låg vikt; följaktligen fick vagnen ett klent pansarskydd, men terrängframkomligheten var mycket god och vagnen var både snabb och lättkörd.
Till skillnad från de äldre pansarvärns- och infanterikanonvagnarna fick Infanterikanonvagn 91 ett rörligt torn, bestyckat med en 9 cm lågtryckskanon. Den ansågs som en balanserad kompromiss mellan kravet på låg vikt och ändå tillräcklig för strid på korta skjutavstånd. För att kompensera för den låga utgångshastigheten försågs vagnen med ett avancerat eldledningssystem.
Ikv 91 användes för direkt understöd till skyttekompanierna – en skyttegrupp kunde transporteras på bakpansaret – men även som ett slags snabbinsatsstyrka då de snabbt kunde förflytta sig över hela brigadens område.
I början av 2000-talet avvecklades Ikv 91; pansarskyddet var för dåligt och kanonen var vid det laget helt otillräcklig mot de pansarfordon som förekom i omvärlden.
Bildgalleri
