Pansarbandvagn (APC) M113

I USA påbörjades 1956 utveckling av ett pansrat fordon för såväl infanteri- som pansarförband. Det skulle vara amfibiskt, möjligt att luftlandsätta, ha utmärkt terrängframkomlighet samt vara anpassningsbart till olika roller.

Efter försök valde man ett aluminiumskrov och M113 började produceras 1960.

Skrovet är helsvetsat av aluminium och skyddar mot finkalibrig eld och granatsplitter. Föraren är placerad längst fram och till vänster. Ett av hans dagprismor kan bytas till ett IR-prisma. Motorutrymmet ligger till höger om föraren och har ett manuellt aktiverat brandsläckningssystem. Vagnen är automatväxlad och såväl styrning som bromsning sker med styrspakarna. Bärhjulen är torsionsfjädrade, första och sista har hydraulisk dämpare.

I vatten drivs vagnen framåt av banden och styrs på samma sätt som på land. Innan man kör ner i vattnet startar man de två länspumparna och fäller ut ”vågbrytaren” framför fronten.

1964 började man producera en dieseldriven version istället. M113 har använts av ett mycket stort antal länder, även utanför NATO, t.ex. Schweiz, Brasilien, Sydkorea. Utanför järnridån är det mycket möjligt att det är fler länder som haft den än som inte haft den.