Pansarvärnspjäs (pvpj) 1110

Tankarna på ett rekylfritt vapen liknande Granatgevär m/48 men med längre räckvidd dök upp i början av 1950-talet. Tidigt under 1954 levererades två prototyper och 1959 fastställdes modellen.  Ovanpå eldröret till Pvpj 1110 sitter ett ombyggt Automatgevär m/42 vilket används som inskjutningsvapen. Pjäsens riktmedel är ett kikarsikte med 4 gångers förstoring. Ursprungligen var pvpj 1110 traktordragen, men när Krigsmakten anskaffade terrängbil 903 beställdes även en öppen variant, benämnd pvpjästerrängbil 9031, för att transportera pjäsen. Den kom även att användas på en version av Bandvagn 206 (Pvbv 2062), samt på den senare terrängbilsgeneration som Pvpjtgb 1111. Pjäsen kunde även transporteras med pulka. I strid skulle pvpjäsen beskjuta fiendens stridsvagnar från sidan eller bakifrån från en maskerad plats. Efter ett skott måste de oskyddade fordonen snabbt förflytta sig eftersom rekylflamman avslöjade vapnet. Ammunitionen till Pvpj 1110 består av en enhetspatron som väger 10 kg och är 920 mm långt. Projektilen är en fenstabiliserad spårljuspansarspränggranat med riktad sprängverkan.  Pjäsen utgick på 1990-talet. Ett stort antal av pjäserna skänktes till Estland, Lettland och Litauen.