Stridsvagn (Strv) 101 – Centurion

I början av 1950-talet behövdes en ersättare för Stridsvagn m/42. Valet föll på Centurion som utvecklats i Storbritannien i slutet av andra världskriget men som aldrig hann användas i kriget. Centurion kom att bli en av världens mest kända och använda vagnar. De första svenska Centurionvagnarna (Strv 81 – Mk 3 med 84 mm kanon) levererades redan 1953. Av den modernare och bättre bestyckade Mk 10 (Stridsvagn 101) levererades 110 vagnar 1960-61. Den hade kraftigare pansar, dubbelt så mycket internt bränsle (vilket minskade behovet i bränslekärran) och tornet hade försetts med ett golv så att laddaren slapp springa på vagnsgolvet då tornet roterade.

Centurion har funnits på alla svenska pansarförband. Vagnen var mycket omtyckte trots vissa tekniska egenheter och en benägenhet för bandkrängning. Den osynkade växellådan ställde höga krav på föraren. Med Centurion infördes i pansartrupperna den vattenkokare som numera ingen svensk stridsvagnsbesättning vill vara utan. Under 80-talet försågs vagnarna med ett nytt riktsystem, nytt sikte och laseravståndsmätare samt senare även reaktivt pansar. Parallellt försågs 80 av de äldsta Centurionerna (Mk 3 och 5) med bl.a. nytt drivpaket- en Continental dieselmotor och en automatväxellåda från Allison – och blev Strv 104. 1992 utbildades de sista kompanierna på Strv 101, och Strv 104 fick ur tjänst 2001.