Volvo B12 “Per Albin-bussen”

Efter Sovjetunionens anfall mot Finland 1939 gavs Kungliga Telegrafverket i uppdrag att anskaffa en mobil radiocentral som rikets ledning skulle använda om regeringen behövde lämna Stockholm. 1940 inreddes denna Volvo B12 som radiomottagarbuss vid verkstaden Ideal på Smedsudden i Stockholm.
Tanken var att man skulle anskaffa tre stycken mottagarbussar och tre stycken sändarbussar men efter ett antal förändringar och utprovning av den första bussen beslutades att denna var tillräckligt bra för ändamålet. Praktiska övningar under beredskapen visade att man kunde koppla in sig på det fasta telenätet och från bussen använda någon av de stora fasta radiosändarna som fanns på ett flertal platser i landet (Grimeton, Motala, Karlsborg och Borlänge) och på detta sätt sända telegram till motstationer runt om i världen. Mottagning av meddelanden kunde göras i bussen oavsett var i landet man befann sig. Besättningen bestod av 14 män och kvinnor från Telegrafverket som arbetade i treskift samt två bussförare som också tjänstgjorde som växeltelefonister. Till bussen hörde ett elverk som kunde användas då inte möjligheten till elförsörjning från det fasta elnätet fanns.
1952-53 byggdes bussen om för att anpassas till de nya vägtrafikbestämmelserna och fick då blinkers, (istället för körriktningspilar) dubbla bak- och bromsljus samt att en dieselvärmare installerades. Den blev också ”kamouflagemålad” och uppgraderad vad avsåg radioutrustning mm.
Bussen har rullat drygt 7000 km sedan den var ny, hälften har körts efter det att den togs ur bruk 1975.